onsdag 8 juni 2011

As we speak, she's going down...

Trodde aldrig det var din tur, inte detta år....
  
 Saknaden av dej är enormt stor och jag känner ett stort hål i mitt bröst
Jag vill ringa för att få höra din röst, men vet att du ej kommer svara
Jag saknar din famn
Saknar dina historier och allt vi gjorde
Glömmer aldrig
Önskar att du hållit ut ett tag tilll

 
Har inte sovit bra alls inatt, kuden och mina kinder har vart allt annat än torra.
Jag har tänkt tillbaka och tänkt framåt. Detta år är nog ett av de tuffaste jag haft hitills.
Har ställt mej många frågor så som börjat eller innehållit "varför, hur, när..."
Det kom som en våg som slog ner mej.
Det är tufft och jobbigt just nu.

Trodde verkligen inte det var din tur att gå... 
 Det räckte med en redan, ville inte ni skulle bli två.
Om man ändå kunde spola tillbaka.
Tack för du alltid fanns där och trots du va envis tyckte jag mycket om dej.
Hoppas du vet hur mycket du betydde för mej och hur mycket jag älskar & saknar dej<3 

Vet jag ej bloggat så mycket, ursäkta. Kommer ej göra det denna vecka heller
tror jag med tanke på omständigheterna...

~Kramar Alle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar