Hej, jag skriver ej så mycket eller ofta här mera. Har skrivit detta förut men gör det igen, min tid blir allt mindre och mindre och hinner ej med att blogga så mycket. Dessutom ska man ju ha något bra att skriva/tipsa också vilket inte alltid är så lätt men försöka kan man alltid.
Well, som rubriken säger börjar jag allt mer och mer vilja ha en egen lägenhet. Ett eget place att sköta om, inreda och hålla på och stå i. Jag är 17 år och jag vill verkligen inte bo och förlita mej på pappa allt för länge heller. Målet är att försöka hitta en egen lägenhet att bo i och fixa med då jag är 18-20 år SENAST.
Jag vet inte hur ni känner eller ur gammla ni är men förr eller senare kommer ni att känna samma sak eller så har ni känt den där känslan eller också vill ni inte känna den utan bo hemma så länge som det är möjligt. Jag menar dock att jag känner att min pappa och även mamma (då det fortfarande var bra och va med henne) så ha tagit hand om mej och lärt mej det mesta samma för gammelmormor.
Jag känner att jag helt enklet inte vill lita på att de finns där i alla lägen. Utan att man måste ta saker i egna händer och jag vet hur stort ansvar det är att bo själv jag har ju känt på det och jag vet hur jag ska ta hand om mej själv. Jag kan ju laga mat och diska och städa. Byka är jag väl dålig på ännu men det fixar sig.
Sedan var det ju det där med räkningar jag inte riktigt lärt mej ännu heller men tro mej på orden... Pappa håller på med mej och visar mej nästan varje gång hur det går till då han känner för det och jag kan ju säga som så att det är inte bara 2 timmar det tar iallafall.
Jag är lite långsam i mitt tänkande ibland men jag är INTE DUM eller TRÖG för det. Alla är det, ingen kan vara smartast. Jag är inte smartast heller men jag är så pass smart att jag kan det mesta jag lär mej och det jag känner är viktigt. Jag kan va smart då jag vill och orkar men oftast blir det då att fast jag kan så vill jag inte.
För att återgå till ämnet, jag har på något vänster börjat gilla band från 50-90- talen och inredning. Jag vill mublera om nästan hela tiden jag tål ej ha mitt rum mublerat på samma vis i mer än ½ år. Sen vill jag oftast ha det lite städat i mitt rum och mina kompisar & Tony har väl börjat märka att jag går och småplockar på saker. Jag kan inte sluta och jag gör det rent automatiskt. Ibland får jag lust att vilja städa mina kompisars rum också men sen blir det att jag släpper den tanken.
Att vara tonåring & 17 år med bara 7månader och 3 dagar kvar (räknat från idag 7.12) till att bli 18 år då man får börja gå på krog och köra bil...deeeet är INTE lätt. Man vill bara tiden ska gå fortare och att man ska klara av körlektionerna och få de där sakerna man önskat sig så som bil & eget place & gå med kompisar på krog & få köra. Så nu denna vecka eller nästa blir det att jobba på posten och sortera julkort och annat för att få in pengar till jul att klara sig med + att studiestödet avslutas i mars/april tror jag... :S
Så nu vet ni lite om mitt bekymmer och hur jag tänker i min redan stressande och i mitt arbetande studievardag. Hoppas ni har mera tid och slipper tänka på saker som detta ännu om ni är under 17 och är ni över vet ni ganska mycket om hur det kan vara.
~Kramar Alle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar